Red Hat Enterprise Linux (RHEL)

I de flesta sammanhang ser man tre varianter av Linux på serversidan. Antingen är det Ubuntu, eller så är det Debian, eller så är det RHEL/CentOS. Ju närmare man kommer system som kräver hög upptid och stabilitet, desto mer skiftar det mot RHEL. Varför är det så?

Ubuntu och Debian är egentligen bara två varianter av samma distribution. Ubuntu är en något mer kommersialiserad variant av Debian som företaget Canonical står bakom, medan Debian är den mer ickekommersiella typen. Eftersom Ubuntu ofta körs på skrivbordet så läcker det även över en hel del på serversidan då Ubuntu är en väldigt vanlig förstagångsdistribution. Mer erfarna användare tenderar att köra Debian eftersom de allra flesta applikationer som finns hos Ubuntu även finns där.

Debian är generellt mer inriktad mot servrar än Ubuntu då kundbasen med servrar är proportionellt större än skrivbordsanvändare. Det gör det också något mer populärt när man väljer bland de debianbaserade distributionerna som finns där ute, varav Ubuntu är en. Gemensamt för Debian och Ubuntu är att de båda är gratis och överlag inriktade mot icke-kommersiella användare.

Red Hat Enterprise Linux, eller RHEL, är en betald distribution. Den finansieras av kunder från Red Hat och är generellt mer stabilare i bemärkelsen att den har mer än dubbelt så lång tid med garanterade säkerhetspatchar (livslängd) som Ubuntu/Debian har. Både Ubuntu och Debian har versioner specifikt riktade mot servermarknaden där man valt att patcha längre än det normala (LTS). Även LTS är däremot bara supportat under 5 år, medan RHEL ligger på runt 13 år.

Med RHEL blir det enklare för mjukvaran att följa hårdvarans livslängd, dvs när hårdvaran är föråldrad och ska bytas ut så kommer du med största sannolikhet även byta ut operativsystemet och därmed uppgradera. Att ha en applikation i drift under mer än 5 år under samma konfiguration är en relativt sannolik händelse. Att däremot låta samma applikation fortsätta även efter 10 år är mindre sannolikt då affärskraven tenderar att ändras efter så lång tid. Det gör livscykeln generellt mer hanterbar under RHEL än under debianbaserade distributioner.

Det finns viss semantiska skillnader mellan RHEL och Debian, t.ex. att RHEL använder SELinux medan Debian kör AppArmor, konfigurationen ser lite annorlunda ut etc. Den stora skillnaden, vilket också är varför Debian/Ubuntu är så populärt hos utvecklare, är att Debian/Ubuntu uppdateras oftare. Om du bara är intresserad av den allra senaste mjukvaran är Red Hat-baserade distributioner ett generellt dåligt val då Fedora som Red Hat använder som ”bleeding edge” inte är speciellt stabil av sig. Debian/Ubuntu är däremot en balans mellan den extrema livslängd som RHEL har och den relativt korta och ostabila livslängd som Fedora har.

CentOS är en variant av RHEL utan den betalda support som RHEL har. Eftersom den är gratis är den däremot väldigt populär hos företag som känner att de inte har behov av support. Bortsett från att den inte bär Red Hat-loggan och saknar direktsupport av Red Hat så är den i övrigt identisk med RHEL.

Vilken distribution passar bäst för just din applikation då? Synotio kan både hjälpa dig att avgöra detta och sedan ta på sig ansvaret att driva plattformen.

Kontakta oss idag så svarar vi!